Nytt biodlarår 2017
Trots att vi chansade och invintrade tresamhällen som kanske var lite små, klarade sig alla tre. Det var en mild vinter, vi hade gett dem en och en halv hink bifor så de borde ha mat så de klarade sig. Vi tittade till dem så fort det blev 10 grader eller mer och såg att ändå satt flera av Biancas bin utsvultna i cellerna. Konstigt, men de verkar inte ha hittat maten. Så vi stödfodrade med lite mer bifor i en fodringsram i plast, med halm i så de inte skulle drunkna.
Desideria och Evita såg ut att må rätt bra, men de hade bajsat en del inne i kupan. Det kan ha berott på att våren var så kall och de inte kunde flyga ut och rensa. Vi bytte ut lite smutsiga ramar och hoppades att de inte var sjuka.
Sen såg allt bra ut, de alla tre samhällena växte till sig och Evitas verkade expandera mest. Vi satte på en låda till och kollade noga efter svärmceller, det var den 27 maj. Det såg lugnt ut och vi tyckte att vi gett dem gott om plats. Man ska ju titta till dem var 7-10 dag och den 6 juni hade det gått 10 dagar och vi skulle kolla igen. Just när vi skulle ta på bikläderna hörde vi ett bekant ljud – som en liten ”motor” som surrade. Vad händer? Svärm? Efter ett par minuter hade vi bin överallt, det var bara att vänta och se var de satte sig. Som tur var landade svärmen i grannens päronträd (som andra svärmar gjort förr) och ganska lågt den här gången. Det gick ganska lätt att få ner dem i en låda, sen fick de stå i skuggan under trädet till kvällen.
En snabb lösning på ett nytt hem till svärmen, vi hade en låda och färdiga ramar som tur var. En variant på botten snickrade till, sen gick allt bra. Den botten som vi faktiskt hade som extrabotten hade vi använt till en avläggare, då vi såg att i Evitas kupa fanns det jäääättemycket yngel! Vi såg flera drottningceller som var hela fortfarande och bestämde oss för att flytta över två stycken plus yngelramar och mat till en ny låda.
När kvällen kom hade vi alltså 5 samhällen i stället för tre.
Våra vänner från föreningen, Helena och Reine som bor något kvarter bort, var ute och gick och såg att vi höll på med bina. De var intresserade av en drottningcell och vi bestämde att de skulle hämta en när det passade. Det blev sämre väder och rätt kallt igen, så det gick ett par dar. De hade också pratat med en annan granne, Rikard, som var intresserad av en avläggare. Han kom också och köpte vår ganska stora avläggare med två drottningceller.
Så nu har vi fyra samhällen och tre drottningar. Vi hoppas att Evitas gamla samhälle nu snart ska ha en fungerande drottning från någon av de celler som var kvar, att de inte gör en eftersvärm utan stannar och fungerar som de ska. I så fall ska hon heta Flora. Flora i Bifloden.